HHC i världen (del 2)

Alexander Lunsjö i Västerås IK-tröjan

Helsingborgs Hockey Club är en stor förening. Faktiskt en av Sveriges största ishockeyföreningar. Trots att vi redan är många inser fler och fler Helsingborgare hur fantastiskt roligt det är med ishockey och vilken gemenskap som finns i föreningen. Vi växer i antalet för varje år som går men det är inte bara i föreningen som vi växer. Spelare ute i hockeyvärlden som har Helsingborgs HC som moderklubb eller blivit fostrade här ökar i antalet de också. Även om det såklart är tråkigt att behöva säga adjö till omtyckta lagkamrater och vänner unnar vi samtidigt våra spelare att ta sig så långt som de bara kan i sina hockeykarriärer.

I den här intervjuserien är tanken att vi ska kontakta några av de gamla lagkamrater och vänner som tagit klivet ut i den stora världen för att se hur deras liv både på och utanför isen ser ut. Trivs dem? Vad har varit jobbigt? Hur är det att flytta hemifrån i tidig ålder? Vi kan tänka oss att det finns många unga tjejer och killar i föreningen som går och funderar på samma saker som dessa individer redan upplevt.

I del två av vår intervjuserie har vi ringt upp Alexander Lunsjö. Alexander har HHC som moderklubb och spelade i Helsingborgs HC från hockeyskolan upp till J20 innan han tog klivet ut i hockeyvärlden. Idag är Alexander en poängstark forward i HockeyAllsvenska Västerås IK där han nu spenderat fyra säsonger.

Du börjar bli varm i kläderna där uppe. Snart fyra raka säsonger i en förening som Stenson (HHC’s klubbchef) beskriver som världens finaste förening. Trivs du bra?  

Haha jo men jag trivs jättebra. Det är den stora anledningen till att jag stannat här i fyra år. Jag har träffat många kompisar här och jag trivs i staden. Både jag och tjejen trivs väldigt bra faktiskt.

Hur kom det sig att du hamnade i just VIK?

Innan jag hamnade här så spelade jag i Almtuna. Jag hade signat ett nytt kontrakt där men så åkte vi ur serien och då bröts kontraktet. Sen fick nått annat lag lite strul med ekonomin och Almtuna fick tillbaka sin plats men jag hade redan fått kontakt med Västerås och det kändes som rätt steg för mig.

Ni har match senare idag (fredag) om jag förstår det rätt. Hur ser en sån dag ut för er?

Exakt. Dagen börjar med att vi har samling vid kl. 9. Det är lite matchgenomgång och möten om motståndarnas power play och box play. Vi går även genom vårt spel o.s.v. och sen kör vi lite på gymmet. Vi cyklar lite och sånt för att få igång kroppen. Sen är det käk och efter det tar man det bara lugnt. Kanske en liten nap.

Käkar ni i laget ihop?

Det är Inget som är bestämt eller så men ofta gör vi det. Just på matchdag gillar jag att äta hemma men efter träningar brukar vi va ett par som går och käkar ihop.

På söndag är det återigen dags för match för er. Ni ska upp till Norrland och möta Modo. Hur tröttsamt är det att resa så mycket hela tiden? Har du några tips och tricks för att det ska kännas lite lättare liksom?

Egentligen har jag inte så mycket problem med resandet men just denna veckan är det lite extremt kanske. Vi mötte Tingsryd i tisdags som kanske är den längsta resan söderut och idag är det hemmamatch och sen imorgon åker vi till Ö-vik. Men jag tycker inte det är så jobbigt. Vi spelar mycket poker och andra kortspel och har kul ihop. Det som kan va jobbigt för mig är att jag har problem med att sova på bussen. När vi va i Tingsryd t.ex. så kom vi hem vid 05 och jag hade inte sovit nått men vi brukar få va lediga dagen efter såna resor. Överlag tycker jag inte att det är jobbigt.

Vilken lag tycker du är roligast att spela mot?

Den roligaste matchen är Djurgården hemma skulle jag säga.  

Du har fått möjligheten att vara runt lite i Sverige och representerat många fina klubbar. Helsingborg, Rögle, Ronneby (KRIF Hockey), Almtuna och nu Västerås. Finns det nått speciellt som skiljer föreningarna åt? Är det nått som stuckit ut?

Ja, man märker skillnad på alla ställen såklart. Det är stor skillnad på Div. 1 och Allsvenskan. Allt från träningar till match och speciellt på faciliteterna. Det var även stor skillnad på Almtuna och VIK. Almtuna har ju problem med ishallen och behöver en ny kontra Västerås som har stor och fin ishall som har gym och allt.

Skulle du säga att det är större skillnad mellan Div. 1 och Allsvenskan än Allsvenskan och SHL?

Ja men det skulle jag göra. Det är inte så stora skillnader mellan VIK och Rögle t.ex. även om Rögle kanske är lite proffsigare, vilket inte är så konstigt med tanke på att de spelar SHL. Men i Div. 1 måste ju många jobba samtidigt och så. I Allsvenskan är det mer proffsigt på alla sätt. Sen är det skillnad i nivå på alla klubbar inom ligorna också, även i SHL.

På tal om SHL så gjorde ju du din debut där när du var i Rögle. Hur var det och hur nervös är man då?

Det är klart man va nervös. Det hade gått väldigt snabbt för mig från Helsingborg till SHL-debut. Jag spelade i J18 Div. 2 bara två år innan min debut. Sen är Rögle liksom klubben som representerar området jag kommer ifrån och det laget man hållit på och följt i hela livet. Det var en stor grej för både mig själv och min familj och släkt, så klart man va nervöst men det va mest roligt.

Som många unga hockeyspelare flyttade du i relativt tidig ålder. Först till Ängelholm, sen Ronneby och sedan till Uppsala (Almtuna IS). Vad tyckte du var svårast? Så här i efterhand kanske det även fanns lite positiva lärdomar av att behöva flytta mycket?

Jag hade lite tur att första gången jag flyttade så var det till Ängelholm och jag kunde få mycket hjälp då. Sen när jag flyttade till Ronneby så blev det en större förändring. Jag blev tvungen till att utvecklas som människa och ta större ansvar. Man kunde inte få någon hjälp med mat eller tider eller nått. Framförallt utvecklande utanför isen när man inte kunde få samma hjälp som man fick hemma.  

Jag vet inte exakt hur din situation varit men för många elitspelare kan hockeylivet vara ganska ostabilt. Det är korta kontrakt, allt är prestationsbaserat och man kan bli mer eller mindre flyttad på mot sin vilja. Är det bara att gilla läget eller hur hanterar man sånt?

Jag personligen har haft ganska mycket tur. Under varje säsong har jag i stort sätt haft något klart inför nästa. Va väl den säsongen i Almtuna som det va lite osäkerhet men det gick fort då också. Efter 1-2 veckor va allt löst. Jag har liksom alltid vetat vart jag ska ta vägen och haft trygghet i det. Just denna säsongen har jag velat ha mer lugn i slutet vilket varit skönt. Speciellt när det gått lite sämre för laget så har jag kunnat fokusera på spelet istället för andra grejer.

Senaste två åren har Västerås varit ett riktigt bra lag i Allsvenskan men i år har det gått lite sämre. Både de absolut bästa lagen och spelarna kommer ju in i dalar och toppar i sin form. Vad tror du är viktigt att göra för att komma ur en lite sämre period? Jobbar ni som elitförening mycket med det mentala i sådana lägen?

Det finns egentligen aldrig något svar på varför det går dåligt. Hade man vetat det hade man inte hamnat där. Men när det går sämre så tappar man lite i självförtroende och man vågar inte riktigt göra det man är bra på. Vi har en mental tränare som varit här i två år som är tillgänglig dygnet runt. Vi får mycket uppgifter därifrån som handlar om självförtroende men förlorar man matcher får man sämre och vinner man matchar får man bättre självförtroende, så är det bara. Det har varit lite tuffare för oss nu när vi inför serien var tippade i toppen och har mycket press från staden och sponsorer som vill chippa in och föra upp oss i SHL. Vi snackar om vad vi behöver göra dagligen. Jag tror det hjälper mycket att prata med varandra och göra rätt saker på varje träning och varje match.

Hur har det varit för dig att komma in i nya lag? Kan tänka mig att det inte är helt lätt alla gånger att hitta rätt i nya umgängen?

Jag har faktiskt inte haft så stora problem med det. Det har varit någon som jag känt i alla lagen som jag kommit till. Det va kanske lite tuffare när man som junior kom in i A-laget i Rögle. Man va tyst och gjorde inte så mycket väsen av sig. Annars har det gått bra. De jag känt sedan tidigare har hjälpt en att komma in i laget och bjudit med en. Jag tror det är viktigt att man tidigt hänger med på sociala grejer när man är ny i ett lag. Att man hänger med och käkar lunch eller om några t.ex. ska kolla på en match hemma hos någon.

Innan du bytte förening för första gången så gjorde du en herrans massa säsonger i HHC. Från hockeyskolan upp till J20. Kan du nämna några minnen som sticker ut lite?

Det första jag tänker på när jag tänker på Helsingborg är det laget som vi hade från u8 upp till u15/u16. Man minns varenda lagkompis och alla cuper och sånt vi åkte på. Alla kompisar man fick. Det hjälpte mig väldigt mycket när jag va ung och hockeyn va viktig. Man fick va i ett lag och lära känna andra människor som kommer från alla möjliga olika bakgrunder. Det har alltid varit viktigt för mig med laget.

Du har hittills gjort två turer i Helsingborgs A-lag som på den tiden spelade i HockeyEttan. Kan du säga något om hur A-laget var under den tiden? Div. 1 är liksom inte heltids-proffshockey eller vad man ska säga men absolut inte amatörhockey heller. I många sådana klubbar kan det va lite rörigt och HHC var nog inget undantag?

Ja det var som sagt div. 1 på den tiden och då är det ofta mycket spelare som skickas ut och in i lagen inför och under varje säsong. Men det va väldigt kul att få vara där uppe och spela på den nivån som så ung. Jag minns att Sjöstrand (Anton, som än idag är en av A-lagets mest framstående spelare reds. anm.) spelade där redan då. Han va kompis med min storebror. Det var lärorikt och proffsigt på den nivån redan då.

Jag kollade upp lite statistik från din tid i J18 och J20 här i Helsingborg. Det var några riktigt galna säsonger från din sida. T.ex. någon säsong med 34 mål på 15 matcher… Det var lekstuga?

Haha ja, jag minns den tiden väl. Det va riktigt kul. Jag spelade med min storebror och tränade bara med J20 men spelade matcher med J18 också. Jag hade tur att bara ha bra tränare från u8 och framåt som tyckte om mig och lät mig göra min grej. Jag spelade med Andy (Andreas ”Andy” Karlsson, som likt Sjöstrand fortsatt är en framstående spelare och dessutom lagkapten i dagens Helsingborgs HC reds. anm.) och vi var kedjekamrater från u8 fram tills att jag lämnade typ. Vi gjorde mycket poäng båda två och hade kul ihop.

Du gjorde ju väldigt mycket poäng i våra J-lag och du fick även chansen som ung i vårt A-lag. Kom det liksom anbud från alla håll och kanter eller hur såg det ut när du senare valde att byta till Rögle?

Det enda anbudet jag hade, om jag minns rätt, var från en annan Div. 1 klubb. Jag var där och titta osv men det blev aldrig nått konkret så. När det gick så bra i J18 var hockeygymnasiet i Mora i kontakt med mig. Det erbjöd nått slags utvecklingskontrakt men jag valde att stanna hemma. Jag sökte lite hockeygymnasium under den tiden, i Rögle t.ex., men kom aldrig in. När det senare började att gå bra för mig så hörde Roger Hansson av sig. Han va sportchef på juniorsidan vid den tiden och jag fick chansen att visa upp mig under några veckor. Det var Mikael Gath som va tränare då och han gillade vad han såg och bad mig att komma över.

Det är ju en väldig stress bland unga att komma in på hockeygymnasium men du gick aldrig hockeygymnasiet alltså?

Jag sökte några stycken men kom inte in på dem. Sen tyckte jag att det var så roligt och utvecklande för mig att spela i HHC med mina kompisar så kände aldrig någon stress över att behöva lämna. Sen när jag började spela i J18 så gick min utveckling väldigt snabbt.

Har du några kompisar kvar från tiden i Helsingborgs Hockey?

Ja, Jag känner några stycken fortfarande. Andy snackar jag fortfarande med titt som tätt. Några gånger per år i alla fall. När jag är hemma träffar jag många av 94-95:orna som jag spelat med. Jag umgås mycket med Ludvig Nilsson (idag i Hanhals IF med HHC som moderklubb) och Johan Lundgren (idag i Rødovre Mighty Bulls med HHC som moderklubb) på somrarna.

Följer du HHC något idag? Kollar resultat eller så?

Ja, Jag följer varje match genom live-stats och kollar hur det går så det följer jag slaviskt.

vi på HHC gjorde efter säsongen 2021/22 en sammanställning på spelare som har HHC som moderklubb eller som blivit fostrade här (minst tre år i ungdom) och som i dagsläget representerar en elit-förening. I den samanställningen fanns det 17 stycken sådana spelare. När vi gör samma sammanställning efter denna säsongen kommer det vara ännu fler unga spelare som fått chansen. Vad tror ni det beror på?

Även om jag inte är i föreningen längre har jag märkt väldigt stor skillnad på hur det var förr jämfört med nu. Det var mindre ordning på allt då. Nu är det mer seriöst och man fokuserar mer på att ha rätt tränare ända från u8 och upp. Jag hade tur med bra tränare men förr var det inte alla lagen som hade lika mycket tur. Sen va min årskull väldigt bra helt enkelt. Det var t.ex. tre andra som kom in på hockeygymnasiet i Rögle som va lika gamla som mig.

Om du bara ser till dig själv. Varför tror du att just du blivit så duktig och fått chansen att spela hockey på elit-nivå? Jag menar det finns så otroligt många bra hockeyspelare där ute men alla får inte chansen.

Jag vet inte exakt varför men jag tror det är för att jag alltid gjort min grej. Jag har såklart jobbat hårt med andra bitar också men jag har framförallt fokuserat på min grej främst. Jag tror att det är viktigt att förstå vad man är bra på och sen göra det varje dag. Det blir tydligt när man kommer upp på elit-nivå att alla fyller olika roller och att alla behövs. Vissa spelare ska vara defensiva och de gör inga poäng, vilket är helt ok för de är riktigt bra på sin grej. Jag försöker bara göra det jag är bra på och lägga fokus på det.

Vilken är din bästa egenskap som hockeyspelare?

Jag har alltid känt att jag har bra spelförståelse. Att jag har kunnat läsa av vad som ska ske på isen. Sen gillar jag att vara en offensiv spelare. Jag vet att jag kan göra mål.

Vad har du övat mest på?

Jag jobbar varje dag på mitt skott. Efter varje träning står jag kvar och tränar extra på skottet och försöker bli någon procent bättre. Sen har jag jobbat mycket på min klubbteknik.

Vilken egenskap som du själv inte har kan du bli lite avundsjuk på när du ser?

Jag har alltid varit lite kort så det har inte varit så lätt för mig att i sargspelet kunna täcka pucken mot stora backar. Där har jag tittat mycket på andra spelare som är mer lika mig och försökt ta efter. Försökt vara kvick o.s.v. istället.  

Jag tror och hoppas att det är många yngre spelare i vår förening som läser detta. Vad skulle du vilja ge unga hockeyspelare som också vill ut och spela hockey på elit-nivå för tips?

Det största tipset är att ha kul. Att få vara i hallen med sina kompisar och bara ha roligt. Det är sån stor glädje. Försök att utnyttja tiden tillsammans och ha kul. Va snälla mot varandra. Ingen ska vara utanför.

Om vi höjer blicken lite och tittar mot horisonten. Har du något mål med karriären i stort och har du satt upp några mindre delmål på vägen som ska hjälpa dig att uppnå det stora målet?

Jag har alltid försökt att inte blicka allt för långt fram. Jag tar en säsong i taget. Visst, när man va liten ville man till NHL men jag försöker bara vara där jag är nu. Göra allt för att vinna nästa hockeymatch. Jobba för att laget ska vinna matcher. Om laget vinner kommer det även att hjälpa mig i slutändan.

Så du har inga specifika mål för denna säsongen heller liksom?

Nej inte direkt. Har aldrig några mål som att jag ska göra 25 poäng eller så. Jag vill vinna matcher, komma högt i tabellen och va en viktig spelare. När vi vunnit vill jag känna att jag hjälpt laget.

Innan vi avrundar här måste jag såklart fråga. Innan karriären är slut kommer du väl hem och skjuter upp Helsingborg i hockeyns finrum?

Haha det kan jag säga att det absolut hade varit en dröm! Jag har fortfarande väldigt stor kärlek till HHC. Säg att de spelat i Allsvenskan innan jag lägger av så hade jag lätt hjälpt till. I slutändan vill man alltid hem. Är det som spelare eller nått annat i föreningen vet jag inte men att kunna hjälpa till på något sätt hade varit väldigt roligt.

Men dom fantastiska orden släpper vi iväg Alexander och önskar honom ett stort lycka till med den fortsatta säsongen samt i hans framtida karriär. Man kan lugnt säga att Alexander är en hockeyspelare som har stor kärlek till både ishockeyn och laget. Ett levande bevis på att man inte behöver vara bäst i laget när man 16-17 år utan att man kan ta sig väldigt långt genom lugn, passion och hårt jobb. Med Alexanders kärlek till sporten tror jag dock inte att det känts som speciellt hårt arbete. Älskar man det man gör så känns det som bekant inte som ett jobb. Han bevisar för alla ungdomar där ute att den bästa vägen till elithockeyn är sin egna. Alexander är en lagspelare och en person som vi är övertygade om att alla föreningar hade uppskattat att ha i sin egna och vi ser fram emot att se honom på Olympiarinken igen någon gång i framtiden.

Stort tack för att du tog dig tid och pratade med oss. På återseende!